Stress och vad som händer då....

Godmorgon! 

Ett annorlunda inlägg men nog så viktigt

Detta är något jag har varit med om, jag är inte där nu, som tur är! 

Men ibland måste man stanna upp och tänka till vad man gör med sitt liv och sig själv, innan det är försent

Utmattning/stress…vad är det? 

Vad är det som händer inom oss? 

Hur tänker vi om oss själva? 

Vad är det vi matar oss med varje dag?

Vissa stunder i livet är mindre lätta än andra och vissa av oss har mindre lätt att hantera dessa stunder, vilket resulterar i vår kropp slår bakut och i värsta fall stänger av och vägrar lyda order. I bästa fall blir man ”bara” trött.

Det är svårt att förklara det för någon som inte har varit i den situationen, som aldrig behövt att känna av stress, utmattning och som höjer på ögonbrynen och man riktigt ser hur de tänker, men va f****n, ryck upp dig!!

Men det går inte, det funkar inte att stå upp på morgonen när det känns som att kroppen har blivit fylld med betong och benen inte vill åka över sängkanten och resten av kroppen inte vill resa sig upp. 

Det går inte, när man inte ens under en minut av dagen, känner sig pigg, utan snarare åker i djupare trötthet mellan varven.

Det går inte, när man bara vill gråta och ändå håller allt inom sig.

Det går inte, när hjärtat dunkar och yrseln slår till så det känns som att man skall trilla av stolen. 

Det går inte när trycket i bröstet inte vill ge sig.

Det går inte när kroppen får ont när man försöker greja.

Det går inte, när man inte vill ha folk runt sig, utan sitta på ett tyst ställe och bara höra fåglarna kvittra.

Det går inte, och det är inget man kan styra över själv.

Det man kan göra, är att ta en dag i taget, att göra saker som ger energi, att vila när du kan, att prata med någon som förstår och stöttar, att känna att det allt är ok. 

Att inte skämmas, att inte få en sak till att fundera på som vad skall folk tänka?? De får tänka vad de vill…..det är deras bekymmer. Inte ditt.

Jag duger som jag är, jag är ok som jag är, med fel och brister. 

Om ni för en stund kunde gå in i huvudet och se hur samtalet med/om en själv låter, det är inga upplyftande ord det kan jag lova, när man inte mår bra.

Gör allt i sin makt för att försöka prata om dig själv i positiva termer, även om du i början inte tror  på det själv…men du måste fortsätta, för att vända på ditt tankesätt. 

Så, jag duger som jag är. Punkt. Slut. Inga men. Inga, om jag bara. Utan punkt. Slut.